ŚB 5.10.1

श्रीशुक उवाच
अथ सिन्धुसौवीरपते रहूगणस्य व्रजत इक्षुमत्यास्तटे तत्कुलपतिना शिबिकावाहपुरुषान्वेषणसमये दैवेनोपसादित: स द्विजवर उपलब्ध एष पीवा युवा संहननाङ्गो गोखरवद्धुरं वोढुमलमिति पूर्वविष्टिगृहीतै: सह गृहीत: प्रसभमतदर्ह उवाह शिबिकां स महानुभाव: ॥ १ ॥
śrī-śuka uvāca
atha sindhu-sauvīra-pate rahūgaṇasya vrajata ikṣumatyās taṭe tat-kula-patinā śibikā-vāha-puruṣānveṣaṇa-samaye daivenopasāditaḥ sa dvija-vara upalabdha eṣa pīvā yuvā saṁhananāṅgo go-kharavad dhuraṁ voḍhum alam iti pūrva-viṣṭi-gṛhītaiḥ saha gṛhītaḥ prasabham atad-arha uvāha śibikāṁ sa mahānubhāvaḥ.

Palabra por palabra

śrī-śukaḥ uvācaŚukadeva Gosvāmī continuó hablando; athaasí; sindhu-sauvīra-pateḥdel gobernador de los estados de Sindhu y Sauvīra; rahū-gaṇasyael rey llamado Rahūgaṇa; vrajataḥmientras iba (al āśrama de Kapila); ikṣu-matyāḥ taṭea orillas del río Ikṣumatī; tat-kula-patināpor el jefe de los porteadores del palanquín; śibikā-vāhapara ser porteador del palanquín; puruṣa-anveṣaṇa-samayea la hora de buscar un hombre; daivenapor la casualidad; upasāditaḥllevados cerca; saḥese; dvija-varaḥJaḍa Bharata, el hijo de un brāhmaṇa; upalabdhaḥobtuvo; eṣaḥese hombre; pīvāmuy fuerte y robusto; yuvājoven; saṁhanana-aṅgaḥcon miembros muy robustos; go-khara-vatcomo una vaca o un asno; dhuramuna carga; voḍhumpara llevar; alamcapaz; itipensando así; pūrva-viṣṭi-gṛhītaiḥotros a quienes en el pasado se había forzado a ese trabajo; sahacon; gṛhītaḥllevado; prasabhampor la fuerza; a-tat-arhaḥaunque no era el adecuado para cargar el palanquín; uvāhallevó; śibikāmel palanquín; saḥél; mahā-anubhāvaḥuna gran alma.

Traducción

Śukadeva Gosvāmī continued: My dear King, after this, King Rahūgaṇa, ruler of the states known as Sindhu and Sauvīra, was going to Kapilāśrama. When the King’s chief palanquin carriers reached the banks of the river Ikṣumatī, they needed another carrier. Therefore they began searching for someone, and by chance they came upon Jaḍa Bharata. They considered the fact that Jaḍa Bharata was very young and strong and had firm limbs. Like cows and asses, he was quite fit to carry loads. Thinking in this way, although the great soul Jaḍa Bharata was unfit for such work, they nonetheless unhesitatingly forced him to carry the palanquin.